A Travellerspoint blog

Dag 21 - Almaty

sunny 18 °C
View Wanderlust king on mattholm's travel map.

Samarkand, Tashkent (Uzbekistan) samt Almaty (Kazakstan) är vad jag har upplevt sedan senast.

Samarkand var vackert och hade, liksom i princip alla städer jag besökt hittills, ett stort utbud av gamla Moskéer. Vid det här laget tror jag att jag har fyllt min livskvot av att titta på moskéer. Andra ljuspunkter från Samarkand var frukost på "hotellets" lätt sluttande takterass med utsikt över staden. Min sammantagna bedömning är ändå att jag gillar Bukhara bättre. Det var någon som sa att Bukhara och Samarkand kan liknas vid två vackra kvinnor. Bukhara är den naturliga skönheten medan Samarkand är den som gör sig fin med smink. Det ligger någonting i det.

Det som jag trodde skulle förbli den varmaste tågresan i mitt liv tog mig vidare till Tashkent. En stad som inte alls har samma historiska eller kulturella arv som Samarkand eller Bukhara. Spenderade bara en natt på detta ganska intetsägande ställe för att sedan sätta mig på nattåget, eller som jag hellre vill kalla det; brännugnen som långsamt förflyttade min kropp, mot Almaty. Tåget var från sovjettiden, alltså minst ca 25 år gammalt. AC? Nej. Gränspassage mellan Uzbekistan och Kazakstan som tog ca 4 timmar och man fick inte lämna tåget som stod helt oskyddat från solen. Jag tror att utomhustemperaturen låg i spannet 35-40 grader. Temperaturen inne i kupén kan bäst liknas med en bastu som precis håller på att få upp värmen. Turligt nog överlevde jag och möttes av ett 10 grader varmt regnigt Kazakhstan.

Jag är ledsen att behöva meddela att Borat är en lögn. Kazakstan är förvånansvärt modernt och västerländskt. Almaty (eller Alma-Aty som det tidigare hette) betyder "Äppel-staden". De hade tydligen väldigt mycket äpplen här förr. Almaty var tidigare huvudstaden i Kazakhstan innan någon galen ledare fick för sig att bygga upp en stad från scratch för några år sedan. Astana heter denna stad som numera officiellt är huvudstad. Har varit på en spektakulär dagsutflykt till Shymbulak mountain, en del an bergskedjan som omringar Almaty. Tog oss till en höjd av 3184 m.ö.h. där både snö och utsikt kunde avnjutas.

I natt blir det tåg igen, denna gång inväntas en två dygn lång resa mot Urumqi, Kina. Väl i Kina kommer jag inte kunna använda Facebook på grund utav censuren som råder där. Vill man nå mig får man då göra det via skype mattias89holmberg eller på epost mattiasholmberg@me.com

large_DSC_3060.jpglarge_DSC_2976.jpglarge_DSC_2960.jpglarge_DSC_2917.jpglarge_DSC_2874.jpglarge_DSC_2846.jpglarge_DSC_2843.jpglarge_DSC_2763.jpglarge_DSC_2754.jpg

Posted by mattholm 06:34 Archived in Kazakhstan Tagged uzbekistan kazakhstan Comments (1)

Dag 16 – Samarkand

sunny 34 °C
View Wanderlust king on mattholm's travel map.

Sen jag senast skrev har jag tagit mig landvägen med buss från Iran genom en mycket spektakulär bergskedja (Kopet Mountains) till Ashgabat i Turkmenistan. Tagit nattåget Ashgabat till Turkmenabat för att sedan åka buss landvägen över till Bukhara i Uzbekistan. Bara gränspassagen och Ashgabat skulle det gå att skriva hela romaner om, men jag ska försöka hålla mig kortfattad.

Bussen stannar och vi blir tvungna att kliva av för att ta oss till fots över själva gränsen. För att komma in i den Iranska sidans gränshus krävdes passkontroll samt röntgen av alla väskor. 10m in i byggnaden kommer nästa passkontroll och ”utresestämpel ur Iran” (innan detta steg är avslutat är tidsåtgången redan uppe i drygt 1,5 h). Ytteligare 5 meter in i byggnaden kommer nästa passkontroll och ”förhör”. Vi kan nu lämna byggnaden och gå de sista 20 m till den tekniska gränsen mellan de två länderna (där passet kontrolleras en sista gång på iransk mark). Direkt över gränsen kontrolleras passet igen av uzbekisk militär. Går 20 m, passkontroll och visum utfärdande för en bunt US dollar samt en oförklarlig avgift som det inte gick att få kvitto på. (Närmare 3 h har det nu tagit). Efter ytterligare en passkontroll, väskröntgen, passkontroll igen, manuell genomgång av väskans innehåll så är vi, efter ca 150 m promenad som tagit 4 timmar med 7 passkontroller, till sist inne i Uzbekistan. För att sedan få bussen stoppad efter ca 20 min då en sista passkontroll utförs.

Det låter galet, men det är för att det är galet också. Detta kanske hjälpa till att förklara varför Uzbekistan var världens 7e minst besökta land med 13 000 (ja, tretton tusen) besökare.

Det är svårt att sätta ord på hur Turkmenistan är som land. Det bästa jag kan likna det med som de flesta kan relatera till är Nord Korea. Landet är som en kuliss. Ett oräkneligt antal ENORMA skrytbyggen, monument, statyer, palats och så vidare. Men inte en enda människa. De enda som sågs till var militärer, poliser och städare som gick runt och polerade marmorn.

Märkligast av allt var nog ändå att när vi besökte olika monument och hade en guide som var med oss och skulle berätta saker för oss. Det stod alltid en utomstående på behörigt avstånd, men ändå tillräckligt nära för att kunna höra vad som sades. Personen i fråga knappade på sin telefon, läste en tidning, bad eller bara strosade omkring och avlyssnade allt som sades. I stora delar av landet råder strikt fotoförbud. I Ashgabat står det en till två polis(er)/militär(er) i varje korsning för att se till att detta efterlevs.

Gränspassagen in till Uzbekistan var något lindrigare än den in mot Turkmenistan. Jag ska inte tråka ut er med en långdragen beskrivning av den också. Det som var minnesvärt var nog att jag fick se en soldat bära en klassisk gammal kalashnikov från sovjettiden samt att det var en åsna som sprang omkring i ingenmanslandet mellan de två gränskontrollerna.

Uzbekistan är ett betydligt ”vanligare” land är Turkmenistan. Bukhara är en mycket gammal och förhållandevis välbehållen stad. Jag tror bilderna gör ett bättre jobb att förklara denna stad än vad jag kan göra med ord.

Den uzbekiska valutan SOM kan vara värd att nämna. Den största valören som finns på sedlarna är 5000 SOM (5000-sedeln kom så sent som 2013 och är väldigt sällsynt. Jag har hittills bara fått tag på 1000-sedlar). 1 SOM är ungefär värd 0.3 svenska ören, vilket betyder att en 1000-sedel är värd ungefär 3 svenska kronor. När jag växlade in 40 US dollar fick jag en bunt på 112 000 SOM, i tusenlappar. Jag har således blivit tvungen att gå med mina pengar i en plastpåse för att de varken få plats i plånboken eller fickan.

Idag tog vi det tidiga morgontåget till Samarkand. Uppdatering om detta kommer senare.

large_DSC_2729.jpglarge_DSC_2633.jpglarge_DSC_2594.jpglarge_DSC_2633.jpglarge_DSC_2729.jpglarge_DSC_2546.jpglarge_DSC_2540.jpglarge_DSC_2512.jpglarge_DSC_2507.jpglarge_DSC_2485.jpglarge_DSC_2464.jpglarge_DSC_2430.jpglarge_DSC_2408.jpg

Posted by mattholm 05:25 Archived in Uzbekistan Tagged iran uzbekistan turkmenistan Comments (4)

Dag 11 - Mashhad

sunny 35 °C
View Wanderlust king on mattholm's travel map.

Salam alikum,

Tänker försöka hålla mig kort. Har nu besökt Teheran, Esfahan samt Mashhad i Iran. Människorna i Iran är extremt trevliga och tillmötesgående. Jag kan rekommendera alla att åka hit. Speciellt om man är intresserad av historia.

Visst, det är ganska jobbigt att gå och titta på historiska monument i 35 grader när lagen säger att alla måste skyla sina ben ner till anklarna. Fast jag ska nog inte klaga då tjejerna riskerar 80 piskrapp om de inte bär slöja.

Det var intressant att fira min födelsedag här. Till middagen beställde jag en alkohol-fri ”öl”. Den var as-äcklig. När jag frågade om jag fick köpa glaset av restaurangen till min samling så fick de reda på att det var min födelsedag så de bjöd på både ölen och glaset.

Jag har under min tid här besökt ett ändlöst antal moskéer, muséer, sevärdheter och handlat på basarer (se ett urval av bilder nedan).

Det är svårt att förmedla hur jag upplever Iran. Människorna är fantastiskt trevliga. Har ett oräkneligt antal gånger fått höra ett spontant ”Hello, how are you? Welcome to Iran!” ute på gatan.

Samtidigt som jag har fått se fantastiska landskap, ätit god mat och blivit mycket väl bemött, så har jag också fått en liten inblick i hur förtryckta människorna i Iran är. Bakom stängda kupé-dörrar, när ingen kan höra har vissa iranier delat med sig. Och även om det inte är en stor sak så vill jag utnyttja den rätt som vi tar för givet å deras vägnar, att öppet uttrycka våra tankar och idéer.

”I am not muslim, but I cannot express this openly. They will kill me for it.” – Ali

”The people of Iran are not satisfied. But they must accept it.” – Annonym

”Iranian people are not terrorists. The iranian government is the terrorist.” – Iman

I morgon bär det av mot Turkmenistan. Ser fram emot ytterligare en spännande gränskorsning över land. Väl framme i Turkmenbat kommer jag förhoppningsvis kunna använda Facebook igen och således vara lite mer lättillgänglig.

large_DSC_2166.jpglarge_DSC_2129.jpglarge_DSC_2126.jpglarge_DSC_2105.jpglarge_DSC_2093.jpglarge_DSC_2053.jpglarge_DSC_2028.jpglarge_DSC_2019.jpglarge_DSC_1988.jpg

Posted by mattholm 08:01 Archived in Iran Comments (2)

Dag 8 - Teheran

sunny 33 °C
View Wanderlust king on mattholm's travel map.

Ungefär 40 timmar tog det. Jag tänkte att jag skulle vara lite kulturell och äta en kebab som lokalbefolkningen, från ett litet hål i väggen på en marknad. Ungefär 40 timmar från det att jag lämnade Sverige tills dess att jag blev matförgiftad.

I Istanbul träffade jag några som kommer att resa samma rutt som mig. De består av följande nationaliteter; USA x 2, Irland x 2, Australien x 4, Norge x 1, Finland x1 och så mig. Det är en skara trevliga människor.

För några dagar sedan tog vi oss de sex timmar det tar att åka med buss från Istanbul till Ankara (tackar gud för immodium), för att spendera natten i Turkiets huvudstad. Tidigt under förmiddagen dagen efter satte vi oss på tåget som skulle ta oss mot Teheran. Det första dygnet var fyllt av spektakulära landskap tills vi nästa dag nådde staden Tatvan som ligger väster om Turkiets största sjö, Lake van. Vid det här laget börjar magen bli bra igen.

Det turkiska transportverket anser tydligen att det är lättare att låta tågen åka båt de dryga 100 km över denna sjö hellre än att bygga en järnväg runt den, så efter lite tråcklande hade tåget masat sig in på nedre däck och vi på övre. Sex timmar på sjön, varmt men med fin utsikt.

Väl över sjön, i den Turkiska staden Van cirka 50 km från den Iranska gränsen, börjar den mest långdragna gränskorsningen jag varit med om. Båten anlände till Van vid 23 tiden, först var vi tvungna att invänta ett iranskt lok samt några vagnar vilket dröjde till midnatt. Efter ca 90 minuter av snigelfart på tåget var alla tvungna att gå av för att få en utresestämpen från Turkiet passet, vilket tog ytterligare en timme. Under de kommande två timmarna rör vi oss ca 1 km från den turkiska gränskontrollen till den iranska. Vid 05 kommer iransk militär på tåget och samlar in allas pass för kontroll av visum. Vid 07 lämnar de tillbaka passen och samtliga passagerare ombes att gå av tåget med sitt bagage. Allas bagage kontrolleras "manuellt" efter otillåtet innehåll under de kommande två timmarna. Kl 09, efter ungefär 9-10 timmar, har vi transporterats en sträcka på ynka 50 km och äntligen kommit in i Iran. Mina två amerikanska medresenärer får inte tillbaka sina pass men blir ombedda att gå på tåget igen. Ungefär en timme senare stannar tåget. De två blir ombedda att stiga av tåget och måste lämna sina fingeravtryck innan de får tillbaka sina pass. Det var sand-låde-nivå på förklaringen som var; att eftersom man måste lämna fingeravtryck vid inresa i USA så har Iran bestämt att amerikaner måste göra det vid inresa i Iran.

Nu tror man att det kan börja lätta lite. Men nej. Enligt tidtabell skulle vi vara framme i Teheran ca kl 19 den 5 september. Efter ett upprepat ”om 20 minuter är vi där” får vi vid 21 på kvällen veta att vi inte kommer att vara framme först runt 05 på morgonen. Tåget står stilla och vi frågar varför; ”Bönestopp på 24 minuter”. Men de bjöd på middag, så det får man ändå ge dem. En bur tonfisk. Kunde inte önskat mig ett bättre sätt att påbörja min födelsedag.

Facebook och Skype fungerar inte i detta land så ni kommer inte höra så mycket av mig där under de kommande dagarna.

DSC_1673.jpgDSC_1705.jpgDSC_1715.jpgDSC_1718.jpgDSC_1726.jpgDSC_1757.jpgDSC_1787.jpgDSC_1798.jpgDSC_1800.jpgDSC_1805.jpgDSC_1815.jpgDSC_1820.jpgDSC_1845.jpgDSC_1859.jpg

Posted by mattholm 18:30 Archived in Iran Tagged teheran Comments (3)

Dag 2 - Istanbul

semi-overcast 27 °C
View Wanderlust king on mattholm's travel map.

Ingen tågtrafik mellan Stockholm C och Arlanda under hela dagen pga banarbete. Försenad avgång för flyget...

Som tur var kunde pappa komma loss och köra mig. Väl på planet fick jag dessutom en hel stolsrad för mig själv. Välbehövligt med tanke på hur lite sömn natten innan bjudit på. Letade mig fram till mitt boende i Istanbul och provade Köftesi till middag (vilket jag tror är föregångaren till våra kära svenska köttbullar som Karl XII tog med sig hem efter sitt krigståg).

Dagen har hittills bjudit på turkiskt kaffe och turkish delights med utsikt över Bosporen. Ett spontanbesök på en öppen militärutställning, en lunch på vad som ska vara ett favoritställe bland lokalbefolkningen, en titt på Blå Moskén (och ett flertal andra moskéer), samt strosat runt i The Grand Bazar vilket är en marknad.

DSC_1114.jpg1_DSC_1105.jpgDSC_1614.jpg1_DSC_1595.jpg1_DSC_1604.jpgDSC_1592.jpg1_DSC_1585.jpgDSC_1606.jpg1_DSC_1127.jpg1_DSC_1110.jpg

Posted by mattholm 06:22 Archived in Turkey Comments (1)

(Entries 6 - 10 of 11) « Page 1 [2] 3 »