A Travellerspoint blog

Dag 146 - Brisbane

overcast 28 °C

Då var det snart slut på det roliga för denna gång. Det jag upplevt sedan mitt senaste inlägg är alltför omfattande för att rimligtvis kunna rättfärdigas i ett enkelt blogginlägg, men jag ska göra mitt bästa att med hjälp av några korta ord och ett antal bilder förmedla detta.

Vad har jag gjort? Eller jag kanske borde säga var har 'vi' gjort? Jag och Kendall alltså.
-Kört drygt 7000km bil (vilket ungefär motsvarar att köra norr till söder i Sverige 4 gånger)
-Sett spindlar, kängurur, emuer, koalor, delfiner, ödlor, varaner, pungråttor och ett antal roadkills (allt detta utan att besöka ett ende zoo)
-Lärt mig vad skillnaden på att säga "yah ne" och "ne yah" är.
-Badat i stora vågor.
-Seglat segelbåt.
-Vandrat i regnskog.
-Blivit full på vinprovning.
-Sett en känguru ramla.
-Badat i ett vattenfall.
-Klättrat i berg.
-Firat jul på Australiensiskt sätt.
-Tittat på cricket och tennis.
-Ätit vegemite.
-Firat 12-slaget på nyår badandes i en sjö.
-Varit på theater.
-Ätit känguru och krokodil.

Jag har även haft glädjen att träffa alla de jag lärde känna från Australien när jag var i Irland, och även träffat tre av amerikanerna som också varit här på besök.

Nu är det bara några dagar kvar innan jag sätter mig på flyget hem för att omfamnas av en temperaturomställning på 40 grader och en halvering av dygnets soltimmar. Fram tills dess ska jag njuta av de sista dagarna i värmen.

Vi ses snart Sverige!

large_1_DSC_4760.jpglarge_A_DSC_4762.jpglarge_DSC_4509.jpglarge_DSC_4549.jpglarge_DSC_4565.jpglarge_DSC_4569.jpglarge_DSC_4587.jpglarge_DSC_4644.jpglarge_DSC_4671.jpglarge_DSC_4704.jpglarge_DSC_4707.jpglarge_DSC_4718.jpglarge_DSC_4738.jpglarge_DSC_4758.jpglarge_DSC_4787.jpg large_10906338_8..279386401_n.jpglarge_IMG_0706.jpglarge_IMG_0501.jpglarge_IMG_0376.jpglarge_IMG_0366.jpg

Posted by mattholm 17:04 Archived in Australia Comments (1)

Dag 88 – Phnom Penh

sunny 34 °C
View Wanderlust king on mattholm's travel map.

Sen jag skrev sist har jag hunnit besöka Ho Chi Minh City (Saigon) i Vietnam samt Phnom Penh i Kambodja. Två besök som egentligen var både för korta och inte tog mig till de delar av dessa länder som verkligen borde besökas, men det gav försmak åtminstone.

I Vietnam åkte jag och tittade på de gamla krigstunnlarna från Vietnamkriget (eller Amerikakriget som de kallar det i Vietnam). Väldigt intressant att se vilken uppfinningsrikedom vietnameserna hade i konstruktionerna av sina fällor som be byggde runt om i djungeln. Också väldigt intressant att kolla in delar av det enorma underjordiska tunnelsystem som de byggt. ”Turist-tunnlarna” var ungefär så stora att man kunde ta sig fram om man höll sig på huk eller krypande, vissa av original-tunnlarna har mått i storlekarna 30-40cm x 50-60cm. Rätt klaustrofobiskt. Provade även att skjuta med ett gammalt M1-gevär. Det var kul.

Tog även en dagstur på Mekongfloden. Inte speciellt upphetsande.

Bussade sedan över till Phnom Penh. Jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig av detta land och ska jag vara helt ärlig så visste jag inte mycket om landets historia. Visst, jag hade hört talas om Pol Pot, men det var i princip det jag hört. Ganska gripande att besöka S-21 (en skola som omvandlades till ett fängelse under Khmer Rouge regimen och användes för tortyr och ”förhör”) där man fortfarande kan se blodfläckar på golv och väggar. Ganska obehagligt att vandra runt på ”the killing field”. Att efter en regnskur se benpipor sticka upp ur marken som är fylld av massgravar. Höra en man berätta om hur en kvinna blev ihjälslagen bredvid honom efter att ha anklagats för att ha stulit två bananer. Eller stå framför ett grovt träd och få berättat att det var här man tog barnen i fötterna och slog deras huvud mot trädet tills de dog. Tre miljoner människor fick sätta livet till. Var fjärde invånare i Kambodja blev mördad av sina egna. Så sent som på 70-talet. Nu kanske ni tycker att det är magstarkt att jag skriver om detta. Men de sa att de ville att vi skulle berätta om det vi såg. Så att det inte glöms bort. Och med tanke på att jag skulle kunna radda upp mängder av fakta om både förta och andra världskriget, men knappt visste att det var i Kambodja som Pol Pot härjade, så kan jag förstå varför.

I övrigt så är Phnom Penh inte den mest spännande staden jag varit i. Väldigt billigt. Dåligt utvecklad infrastruktur. Väldigt vanligt med personrån. Upplevde det på relativt nära håll då två tjejer jag umgicks med blev av med sina handväskor. Jag upplevde även något jag inte trodde var möjligt. Iklädd en fake-pikéskjorta och flip-flops så gick jag till ett av få uteställen för backpackers i Phnom Penh. Det visade sig att jag var överklädd. Dresscoden som gällde var; för tjejer, batikfärgade lössittande tygstycken och magväska (alltså inte en sån där man har innanför kläderna för att gömma sina värdesaker, utan en klassisk halvmåneformad sak som hängde väl synlig på magen), och för killar, wife-beater eller om det ville sig väl ett linne med logga från något lokalt öl-bryggeri tryckt på bröstet.

Nu är det dags att ta mig ner till Australien och Kendall, äntligen!

large_DSC_3728.jpglarge_DSC_3696.jpglarge_DSC_3684.jpglarge_DSC_3746.jpglarge_DSC_3769.jpg

Posted by mattholm 20:29 Archived in Cambodia Tagged cambodia vietnam Comments (1)

Dag 80 – Mandalay

sunny 33 °C

Burma, eller Myanmar, som faktiskt aldrig hetat Burma utan bara började kallas för det av britterna under kolonialtiden, är nog ett utav de häftigaste länderna jag besökt.

På många sätt är landet väldigt eftersatt med;
• dåligt utvecklad infrastruktur (så fort man lämnar städerna ska man vara glad om det är asfalterat)
• opålitlig elförsörjning (av de som använder el har nästan alla ett dieselaggregat då strömmen försvinner i tid och otid – t.ex. när jag bor på nionde våningen och det är 33grader - hissen och AC’n slutar funka)
• häst och vagn är fortfarande ett ganska vanligt transportmedel. Ja, jag tror att ni börjar förstå
• ganska vanligt att stöta på kor, grisar, ankor ute ”på stan”

Något annat intressant är att högertrafik råder samtidigt som alla bilar är högerstyrda. Inte jättesmart om ni frågar mig.

De har inte riktigt förstått meningen med AC på alla ställen i det här landet heller. Många verkar anse att det är lyx att frysa. Helst uppnå någon form ab köldskada. Har spenderat en natt på en (riktigt lyxig) buss som höll sig stabilt på 19° hela natten (med en utetemperatur någonstans över 30). Någon frågade om de kunde dra ner lite på AC’n (för att alla höll på att frysa ihjäl) – ”You pay for AC, you get AC”. Med det sagt har jag lyckats dra på mig en ganska jobbig förkylning. Mer om den senare.

Vad har jag gjort?

Ett kortare stopp i Yangoon som var ganska intetsägande, men ändå hade några häftiga platser att besöka.

Bagan – en liten ort ute på landet som är fullständigt packad av tempel. Spenderade två dagar till att cykla runt på de små grusvägarna mellan massor av små och stora tempel. Lekte Indiana Jones och klättrade på dessa tempel och inuti trånga tunnlar. Riktigt häftigt.

Hade sedan bokat ett flyg från Bagan till Inle Lake. Får ett mail två dagar innan avgång att mitt flyg är inställt på grund utav tekniska problem. Mycket intressant sammanträffande var att Air Force One och Obama skulle landa på den lilla flygplatsen i Bagan just den timmen som jag var tänkt att flyga. De var i alla fall vänliga nog att boka om mig till ett annat flyg, så allt löste sig bra.

Väl framme i Inle Lake har min förkylning tagit sig ganska bra. Då lyckades jag med ett konstverk. I min feberfrossa under natten tar jag Immodium istället för de febernedsättande tabletterna jag har. Något jag inser först när jag vaknar morgonen efter och ser att jag har en tom karta immodium bredvid sängen. Inte konstigt att febern inte ville ge med sig och att jag hade ont i magen. Well, lesson learned.

Tillslut var jag stark nog att ta mig ut på den båttur jag bokat. Det skulle kosta 15 000 kyats ≈ 100 SEK för en 6 timmars tur. Inte så farligt tänkte jag. Det visade sig att jag bokat en hel båt för mig själv för det priset. Riktigt häftig sjö.

Här om dagen bokade jag in my på en Burmesisk matlagningskurs. Så nu kan jag göra burmesisk traditionell curry, kikärts och vermicelli soppa och räkchips.

Har även provat på burmesisk massage, som ligger någonstans mellan en exorcisms och judomatch i utförandet.

Men det är svårt att inte gilla ett land där man kan gå ut och ta en öl och en massage och inte spenderat mer än 40 kronor.

Jag kan även tillägga att husen här är ungefär lika bra ljudisolerade som tält. Och ni som tror att tuppar bara gal i gryningen, det är lögn. De drar gärna loss ett jam runt 03 (och några andra helt spontana tidpunkter under dygnet). Sa jag att man hör allt som låter utanför huset?

large_DSC_3536.jpglarge_DSC_3572.jpglarge_DSC_3642.jpglarge_DSC_3649.jpglarge_DSC_3668.jpg
large_IMG_3262.jpg
large_DSC_3280.jpglarge_DSC_3300.jpglarge_DSC_3320.jpglarge_DSC_3335.jpglarge_DSC_3347.jpglarge_DSC_3380.jpglarge_DSC_3436.jpglarge_DSC_3456.jpg[

Posted by mattholm 17:46 Archived in Myanmar Tagged myanmar Comments (1)

Dag 71 - Shanghai

overcast 14 °C
View Wanderlust king on mattholm's travel map.

Kina. Ja, vad ska man säga om Kina? Jag trodde att jag var förberedd på den kulturkrock som väntade. Jag har ju trots allt varit här en gång tidigare och försökt stålsätta mig inför den kinesiska arbetskulturen. Trots detta måste jag erkänna att jag blev tagen på sängen.

Redan första dagen börjar det klia innanför min hud då jag sitter och äter frukost och en man TRE bord från mig kör på klassikern “tugga så högljudt som möjligt med öppen mun”. Smack, smack, smack. Jag försöker lugna mig själv och tänker det är jag som ör ufot här. Det är jag som ska anpassa mig.

Vad har jag hunnit med här då? Urumqi (den stad i världen som är belägen längst ifrån något hav), Peking (där jag träffade en gammal kompis från Scotland, Wilson) och Shanghai (där jag gjort mitt internship).

Internshipet: Flashig address. Roliga arbetskamrater som kommer från lite överallt I världen som också är här som interns. Men det är i princip vi, och ett hundratal kineser som jag har näst intill noll kontakt med. Bortsett från ägaren och VDn. Han gillar verkligen västerlänningar, och jag får känslan av att det är den största anledningen till att vi är här. Trevlig bar några våningar ovanför kontoret där det varit en och annan after work. Varit på en tredagars konferens som kan ha varit bland det konstigaste jag varit med om I mitt liv. Jag var mer där som en kändis än något annat då det var flera där som av allt att döma aldrig sett en vit människa förut.

Maten: har gett mig på flertalet delikatesser. Ankfötter. Fårtestiklar. Groda. Manet. Och ben. De har en enorm förkärlek till att server ben här. Allstå, skelett. Ganska vanligt att man får in något som ser mer ut som ett kadaver än mat. Har även ätit en hel del goda dumplings och nudlar. Men på det stora hela kommer jag inte att sakna det Kinesiska köket.

Det allmänna rummet: Ge plats åt folk som ska av tunnelbanan? Ha! Går det att köra en bil utan att tuta? Nej. Gå ut och ta en nypa frisk luft? Nej tack. Min telefon har varnat mig var och varannan dag för skadligt höga halter av giftiga ämnen i luften och avråder från att vistas utomhus överhuvudtaget.

I övrigt: varit på tennis (Rolex Open), golf (BMW Masters), DJ-konsert (top-100 DJs). Allt detta har varit mycket kul.

Nu när det är dags att lämna Shanghai och Kina kan jag konstatera att jag är glad att jag gjort detta. Som det mesta så är det lite vemodigt att lämna, men jag känner ändå att jag är klar här.

Det ska bli skönt att börja röra på sig igen. Nu bär det av till diverse länder I syd-ost asien innan jag far vidare mot landet down under.
large_IMG_3159.jpglarge_IMG_3181.jpglarge_IMG_3204.jpglarge_IMG_3222.jpglarge_IMG_3235.jpglarge_IMG_3248.jpglarge_DSC_3212_2.jpglarge_DSC_3229_2.jpg

Posted by mattholm 00:41 Archived in China Tagged shanghai Comments (1)

Dag 34 - Shanghai

sunny 27 °C
View Wanderlust king on mattholm's travel map.

Så, nu har jag tillslut tagit mig hela vägen från Istanbul till Peking med hjälp av tåg och buss, sen flugit ner till Shanghai. På väg från Kazakhstan till Kina gjordes ett kortare stopp i en lite by som heter Dostyk, en "stad" som skapats när Sovjet och Kina bestämde att sammansluta ländernas tågnät. Länken blev klar först 1990 och Dostyk är platsen där man byter hjul på tåget då spårbredden skiljer sig mellan forna Sovjetländer och Kina. Det var någon som sa "om jorden var platt så skulle det här vara sista stället man kom till innan man kom till kanten", ungefär så kändes det där.

Innan Pekin stannade jag till i Ürümqi i nordvästra Kina. Ürümqi är den stad i världen som är längst belägen ifrån hav, inget bra ställe att äta fisk på skulle jag tro. Det var en ganska annorlunda "stad" för att vara Kina, tydligt influerad av de angränsande länderna i väst både i utseende, mat, språk och kultur. Åkte ett supergammalt pariserhjul uppe på ett berg, som man nästan var orolig at det skulle ta och rulla iväg. Dessutom åkte jag en "berg-och-dalbana" som man glatt fick trampa själv med cykelpedaler om man ville komma någon vart. Ni vet energi är dyrbart i Kina.

Gjorde ett kort stopp i Peking där jag hälsade på min Skotska vän Wilson som bor i Kina sedan fyra år. Han tog mig runt på sin El-moppe och vi åt "Pekings bästa hamburgare" och drack god öl på en pub som bryggde sitt eget öl. Besökte även "night market" där det serveras en hel del tvivelaktig mat.

Har ni varit i Peking i en vecka ungefär. Jag bor i Pudong, öster om floden med ungefär femton minuters promenad till kontoret där jag gör mitt internship. Kontoret ligger i Shanghai World Financial Center, eller kapsylöppnaren som den också kallas. En väldigt häftig byggnad från utsidan, men när man väl sitter i den märker man inte av det så mycket bakom sin datorskärm. Jag påbörjade mitt internship i måndags, jag har lyckats pricka in att börja precis under en Kinesis ledig vecka, så har vara varit där två dagar och börjar igen först på onsdag. Hittills har jag sysslat med valutaanalys och lite IPO research (vilket på svenska är när ett företag vill lista sig på en aktiemarknad).

Kort om hur det är att leva i Kina så här långt:
- Folk gillar att skrika när de pratar, fast det är väldigt svårt att förstå om de är arga, glada, ledsna eller vem de ens pratar med ibland.
- Man kan nästan tro att tutorna på mopeder och bilar här fungerar omvänt mot hur de funkar hemma, alltså att bilen tutat automatisk förutom den stund man tycker på tutan. Det tutas något förbannat här.
- Jag bor på sjätte våningen utan hiss, men lägenheten är fin och modern.
- Det är dyrare att laga min egen mat än att äta ute.

large_DSC_3094.jpglarge_DSC_3117.jpglarge_DSC_3147.jpglarge_DSC_3178.jpglarge_DSC_3179.jpglarge_DSC_3202.jpg

Posted by mattholm 01:28 Archived in China Tagged china kasakhstan Comments (1)

(Entries 1 - 5 of 11) Page [1] 2 3 »